Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1209
av glädje, när vi sågo ljusen brinna? Och så det
doftade! Alltid kom det också en lukt av bränd
gran och blandade sig med den från stearinljusen.
— Ja, sade Edla. Och pappa delade ut jul-
klapparna. Ibland läste han fel på namnen. Det
blev en väldig förvirring.
— Stackars pappa, mumlade Sven. Ingen av
oss är lik honom. Det är mammas judiska här-
komst som slagit igenom. Edla har väl litet av
pappa i sitt utseende, Men han var så borta från
världen, och vi äro så fästade vid den, Edla också.
Nej, vi äro nog mest lika mamma.
I detsamma hörde de ivriga springande steg i
trappan. Dörren sköts upp, och Märta Levin stod
där med blossande kinder:
— Ekered brinner, skrek hon full av skräck.
De rusade upp. Sven var redan ute ur rummet,
De andra följde honom ned för trappan. Ekered!
Deras älskade Ekered! Redan tyckte de sig känna
en stark brandlukt. De föreställde sig snabbt hur
de skulle släpa ut möbler ur ett brinnande hus. De
kunde höra djuren i stall och ladugård stöna av
ångest. Vad skulle det bli av dem alla utan Ekered?
Ingen vrå att krypa in i! Inte något heri som med
vidöppna portar skulle ta emot dem! Men när de
väl kommo ned i matsalen, brusto de i skratt.
Betty var där, Benno Levin och Jacob också.
Från granen steg en liten smal rökstrimma upp
som den ringlande röken från en cigarrett.
— Vad går åt er? sade Betty nästan förargad.
9 = vv Krusenstjerna, dv samma: blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
