Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
XII.
De kommo alla ut, när Angela och Petra skulle
fara hem. Benno Levin stultade runt släden med
sin rock över axlarna. Han var så mån att stoppa
fällen omkring dem. De hade släden full av jul-
paket. Betty kom i sista ögonblicket springande
med en liten mistelkvist.
— Jag såg att ni inte hade någon på Eka, sade
hon andfådd. Man måste ha en mistel på julen —
man skall kyssa varandra under den.
Hon höll misteln leende över Angelas och Petras
huvuden och kysste dem hjärtligt på kinderna.
Kusken smällde med piskan, och de foro iväg
över snön,
— En riktig julnatt, sade Petra och såg upp
mot stjärnorna.
Himlen var översållad av dem, Snön som låg
så blank och vit på ömse sidor om landsvägen
gnistrade också den av miljoner små stjärnor. De
foro förbi en stuga, där en julgran ännu brann
bakom en immig ruta. Angela lutade sig hutt-
rande tillbaka i släden. Hon kände sig så trött.
Pratet och skrattet surrade alltjämt för hennes
öron. Av Betty hade hon fått en förtjusande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
