Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
barn. Tårarna tillrade mellan hennes fingrar ned
i knäet.
— Hon lipar för jämnan, upplyste Frideborg
dem en smula ömkande. Herre Gud, vem har inte
orsak att gråta?
Och hon lade åter huvudet på sned och tittade
med stora ögon på sin nyblivna halvsyster.
Petra såg nu hur förunderligt lika de voro var-
andra. Hon hade ofta tyckt det, men hon hade ju
inte förstått orsaken.
Hon väntade, till dess Agda lugnat sig litet.
Agda torkade tårarna och blickade åter upp. Så
svarta skuggor som ruvade under hennes svarta
ögon! Varken Agda eller Frideborg sågo ut som
om de farit väl på sista tiden.
Petra reste sig plötsligt vid den tanken och gick
ut i salen och hämtade från salsskåpet en karaff
punsch och glas, en skål med nötter satte hon
också på brickan, som hon nu bar in i salongen.
Hon slog i glasen, höjde sitt och nickade. Hon
hade tänkt säga »God jul», men hon fick inte fram
ett" ord.
Agda läppjade bara försiktigt på punschen, men
Frideborg tömde girigt sitt glas och tiggde med
huvudet på sned om att genast få »en droppe till».
Så började Agda berätta entonigt med små uppe-
håll, då hon åter grät och torkade sig i ansiktet
med en liten smutsig näsduk. Frideborg insvept
i Angelas vita sidenschal lyssnade med ett visst
spinnande välbehag. Det var som om hon njutit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
