Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
i sig grogg efter grogg, Men denna kvinna på väl
en fyrtioåtta år, som var deras nyförvärvade mor,
blev snart deras plåga. Hon var en stor, våldsamt
yppig dam alltid klädd i djärva och lysande färger
och med en sköldpaddskam som stack upp som en
taggig krona över hennes huvud med det lidelse-
fulla ansiktets markerade drag, den starka näsan
och de buskiga hopväxta ögonbrynen över de
mörka brinnande ögonen. Hon hade svårt för att
bli gammal. Hon ville inte vara gammal. Håret
var alltjämt glänsande korpsvart, ehuru en smula
stripigt och hårt. Enstaka grå hårstrån stucko
väl fram bland det svarta och kom det att se nå-
got smutsigt ut. I ansiktet var hon kolorerad som
en tavla, Strax kastade hon sig över Stellan och
Gusten och sade sig vilja vara som en mor också
för dem, Men de moderskänslor hon sålunda gav
utlopp för hade starkare likhet med en åldrad ko-
kotts snärjande ömhetsbetygelser. Sådan var Laura
Löwenströms och Pepe Sanchez” dotter.
— Ja, hon var gräslig, avbröt Frideborg plöts-
ligt Agda, i det hon slog i mera punsch åt sig. För-
färlig! Det var inte bara män hon älskade — jag
tror hon blev kär i mig också. Hon berättade ju
genast för mig att hon var min mor. Hon tog mig
på sitt väldiga knä, och där höll hon mig fast och
talade om de besynnerligaste saker från sitt samliv
med Johan von Pahlen och med Jacob Levin.
Ibland sade hon att Johan var min far, ibland var
det alldeles säkert Jacob. Det var alldeles efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
