Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
hennes lynne, vem hon mindes helst. Och hon hade
gott minne, må ni tro. Hon lät mig vara med om
deras kärleksnätter, hon sög på dem som på gam-
mal bröllopskonfekt. Och hela tiden kletade hon
på mig och kysste mig med sina sminkade gamla
läppar. Hon var hundra gånger mera målad än
jag är nu, skrattade Frideborgs högröda rosen-
mun,
Johan von Pahlens eller Jacob Levins dotter såg
på Petra och Angela med uppspärrade ögon, Hon
föreföll en smula rusig av all punschen.
— Jag tålde inte de där historierna, sade Fri-
deborg. Jag fick kräkningar. Och morsan låg
bredvid mig på golvet och höll mig för pannan.
Det där nöjesetablissementet de höllo var helt
enkelt ett slags bordell som kommit på fallrepet
och börjat mista sina kunder. Det var förstås
morsans och syster Lottys mening att alla vi som
kommit här hemifrån med Gustens Kabaré Svenska
Lösen skulle hjälpa dem att skaffa nya. Men wvi
kunde inte sova på nätterna för oväsendet. Och
om dagarna var det inte bättre, då var där hemlig
mötesplats för finare herrar och damer som i smyg
ville träffa bekanta eller obekanta medlemmar av
motsatta könet eller sitt eget kön. De hade till och
med förr haft stående annonser i tidningarna och
låtit dela ut lappar i gathörnen med konstiga ord
värre, fast det fingo eller vågade de inte nu under
kriget. Vänta, få. ni se,
Och Frideborg fiskade ur sin väska fram små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
