Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
mådde illa så det svindlade för mig. Och när jag
kom ut, stod Bell von Wenden där och ville för-
söka få mig in till sig. Men jag betackade mig allt.
Angela steg säkta upp. Inte heller hon förmådde
längre sitta stilla. Frideborg spred en stark parfym
omkring sig. I örsnibbarna dinglade ett par nya
ganska dyrbara örhängen med röda klara stenar
1 — dem hade hon således ändå lyckats få Stellan
att köpa åt henne, såvida hon inte skaffat sig dem
av någon annan hon träffat i det besynnerliga
hotellet. Angela stannade tankfullt framför spe-
geln som borta i rummets skymning återgav salon-
gen i sitt dunkla glas. Hon såg Agda och Fride-
borg skymta i den insvepta i en lätt dimma som
en sekund lagt sig över hennes ögon. De hade
rymt hit till gamla Eka — förmodligen var det
Frideborgs idé. Men var inte detta deras hem?
De hade i själva verket, med blodets och naturens
arvsrätt, mera rätt till Eka än Petra och Angela.
Det var väl det Frideborg hade tänkt på. Ä, hon
ville bli en fin herrgårdsdam, denna flicka med sina
tillgjorda fasoner och sitt dunkla förflutna. En
gång hade hon passat upp på familjen von Pahlen,
nu ville hon själv bli uppassad av den!
Angela sade sig att det ej var riktigt att tänka
så. Det fanns säkert icke något ont i Frideborg.
Hon var barnslig och hade alltid längtat efter att
få komma sig upp. Men Angela kunde inte riktigt
styra sina tankar. Frideborg och Agda hade plöts-
ligt gjort ett hål i muren kring det tysta Eka och
10, — v. Krusenstjerna, Av samma blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
