Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Agda erinrat sig Bell von Wendens oblyga smek-
ningar. Den gången hade Gusten försökt rädda
henne undan en kvinnas glupskhet, fastän han
kommit för sent, men han hade varit så god mot
henne och sedan brutit ut mot Bell. Nu sutto hän
och Rosita där tätt intill Lotty och Agda och slu-
kade dem med blickarna.
— Gå! Gå! Sluta! viskade Agda, men ingen
hade hört på henne.
Lottys mjuka vällustiga kropp vältrade sig in
mot Agda. Hon smekte henne, lekte med henne,
och mitt i motviljan måste Agda rysa av lust, allt
under det hon iakttog hur Lottys ena hand lent for
över Gustens små feta läggar.
Och plötsligt hade Lotty givit rum för Gusten.
— Kom nu — strax, hade hon muntert hetsan-
de sagt honom.
I stället för Lottys mjuka arm kände Agda nu
Gustens. Uppeggad av den sällsamma leken, av
Lottys konster och åsynen av de två systrarna i
hans äktenskapliga säng, denna säng på ett gam-
malt glädjehus, hade han lyckats få sina sinnen
vakna. Och nu tög han med Lottys och Rositas
bistånd Agda för första gången. Det gjorde
fruktansvärt ont, hon skrek där hon fängslad av
Lottys och Rositas kraftiga grepp om hennes ben
och tyngden av Gustens tjocka kropp, låg van-
mäktig på rygg, medan hon hörde halvsysterns och
moderns kluckande uppeggande skratt som över-
röstade henne. Och allt härunder hade hon ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
