Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
försökt lugna sig själv och säga sig att allt detta
gick rätt till och att hennes anförvanter endast ville
bistå henne och hennes man att uppfylla det heliga
äktenskapets plikter. Så småningom försökte hon
till och med hjältemodigt trotsa både smärta och
blygsel, och med tårade ögon hade hon så mycket
hon förmått ömt besvarat Gustens sista kramp-
aktiga älskogsbetygelser.
När slutligen Gusten tumlade åt sidan, strök
Lotty Agda nästan moderligt över pannan — mo-
dern hade redan motvilligt lomat av, kallad av en
skarp signal från klockan nere i porten.
— Nu kan du tacka mig, för att jag hjälpt dig,
hade Lotty därefter muntert sagt, medan hennes
lysande och kättjefulla ögon logo mot några små
röda fläckar på Agdas linne, som hon och modern
lagt under henne. Och så hade hon tagit linnet
med sig, sägande att det skulle förvaras, emedan
så var uråldrigt bruk både bland nordbor och
zigenare, och med svängande höfter hade hon vag-
gat ut ur rummet, följd av den alldeles utmattade
Gusten, som lunkade ned i salongen för att stärka
sig med mera whisky.
Sedan hade dessa scener upprepats åtskilliga gån-
ger till, men då hade modern oftast ej varit närva-
rande, emedan hennes biträde ej längre behövdes,
eftersom Gusten redan lyckats bana sig väg. Och nu
var Agda säker på att hon var med barn. Hur myc-
ket hon försökte, kunde hon dock ej längre annat
än tycka, att det kommit till på ett onaturligt sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
