Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
skräckelse, men Frideborg gav Agda en betydelse-
full blick som hoppades hon att denna också skulle
ge utlopp åt sin förargelse och sin missräkning.
Men Agda teg.
Peter skruvade på sig där han satt. Han kände
sig obehaglig till mods. Han tyckte ätt han på något
sätt misslyckats. Det var Stellans skull. Stellan
var ju hans son och hade icke uppfört sig korrekt.
Det sårade Peter. Det kom honom att inse att
den uppfostran Stellan fått varit misslyckad också
den. Men Peters stora fel var att han från början
helt överlämnat Stellan åt Lilian. Det hade han
fått böta för redan när han sedan blev tvungen att
skicka Stellan till ett hem för vanartiga gossar,
Nej, det ville inte bli något samtal. Stämningen
kändes tryckt för dem alla fyra.
Slutligen togo Lilian och Peter avsked. De skulle
snart komma igen, sade de.
Frideborg gjorde en min bakom Lilians rygg.
Hon följde dem inte till dörren, utan sjönk åter
ned i en av salongsstolarna nonchalant pratande
med Jacob Levin, som stannade kvar för att under-
söka Frideborg på äggvita, vilket Lilian anmodat
honom att göra, för att hon därmed skulle få till-
fälle att utan kostnader för sig själv visa sin öm-
sinthet,
Jacob hade förut mest tigit och icke bekymrat
sig om att bidraga till att sätta fart i den tröga
konversationen, utan inskränkt sig till att iakttaga
henne som han var ganska övertygad om var hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
