Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
såg med ovilja hur Frideborg redan gjort sig
hemmastadd bland de gamla vackra möblerna.
Angelas schal bar hon också. Hon beklagade i sitt
stilla sinne både Petra och Angela. Frideborg stank
ju också av någon frän, om också säkerligen ytterst
dyrbar parfym. Stackars Stellan, tänkte Lilian.
Stackars min oskyldige gosse!
När Agda steg in i rummet försynt och blek,
tyckte Lilian strax bättre om henne än om Fride-
borg. Peter steg upp och gick fram till Agda. Nu
kom också den omfamning som han hade bestämt
åt Frideborg.
— Lilla syster, mumlade Peter.
Men Agda var skrämd. Hon kunde inte möta
hans blick öppet. Hon tänkte på Sven och kände
sig rent av brottslig. Lilian hälsade nästan hjärt-
ligt på henne. Frideborg märkte nog vilken skill-
nad det låg i deras bemötande av henne och äv
Agda. Det satte henne i dåligt humör.
— Ja, där i Berlin föra de ett glatt liv, sade
hon och såg upproriskt på Lilian. Agda och mig
brydde de sig alls inte om, de där skojarna.
Lilian rätade majestätiskt på sig.
— Så bör du inte tala om din man, tillrätta-
visade hon,
— Min man, pyttsan! Vi komma väl att skiljas,
svarade Frideborg vresigt. Jag för min del har
haft nog av det, och pengarna skall jag nog laga att
jag får, för jag vet vem som givit dem.
Vid denna hotelse for Lilian högt i luften av för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
