Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Hon torkade sig med en gammal näsduk i
ögonen.
— Sara måste följa med mig till Eka, sade
Petra tröstande.
Så kom hon att tänka på Frideborg. Hur skulle
väl Sara ta den stora förbluffande nyheten om att
Johan von Pahlen kanske hade en dotter?
Petra lade sin arm över Saras, och de gingo ut
på vägen. Sara stannade och vände sig om.
— Det är bara tomhet, viskade hon sorgset. Jag
borde ju förstått det.
Men på tågresan hade hon sett för sig den lilla
stugan och trädgården. Hon hade suttit med slutna
ögon och inbillat sig att det var sommar. Den kvava
värmen i kupén var sommarens värme, som fläk-
tade omkring hennes rynkiga ansikte. En ung dam,
som fått blommor vid avskedet från sin fästman,
hade satt buketten i ett glas i korridoren. Så gjorde
doften från de prunkande blommorna i glaset Saras
illusion om sommaren än starkare. Åter vandrade
hon på den krattade trädgårdsgången. En rikedom
av blommor böljade emot henne. De fastnade i
hennes kjol så att hon oupphörligt måste böja sig
ned och göra sig fri som från ömma omfamningar.
När hon kom in i köket, var hennes kjolkant gul
av tunt frömjöl, och en blåduva, den blå och vita
blomman som växte i en väldig buske, hade flugit
upp och satt sig på hennes bröst. Hon hade inte
hjärta att skaka av sig den blå blomman. Med en
blåduva på sitt bröst gick hon omkring bland sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
