Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
kände sig glida in i tystnaden, falla mot den, för-
svinna i den. Det var ljuvligt.
Stackars damma Paula drömde om kärleken. Ur
den vita snötystnaden rullade den upp som ett rött
lysande klot. Hon såg blundande på detta klot och
sträckte ut händerna för att fånga det. Men det
dansade bara lekfullt runt i rymden, snuddade
ibland gäckande förbi henne och for åter vidare.
Lika gärna hade hon kunnat rycka till sig solen
eller månen. Men Angela hade fångat denna lysan-
de eldkula. Hur hade bon burit sig åt?
Hur buro de sig alla åt? Måste man då ha en
särskild magnetisk blick i ögonen för att eldkulan
skulle glida intill en? Ett var säkert: Paula hade
icke den blicken,
Sedan gnuggade hon sig i ögonen så att de blevo
röda. Det sved inom henne. Hur ofta hade hon
inte varit på baler och inte blivit uppbjuden! Hon
hade fått sitta ensam på en stol och se de andra,
de lyckliga paren, dansa förbi sig. Skulle hon så
få se hela livet dansa förbi sig? Hon skulle bara
sitta där ouppbjuden.
Hon lyfte huvudet. Hon hade hört steg i trap-
pan. De stegen kände hon igen. Och åter for den
fula rodnaden upp i hennes kinder, Det var Gott-
hard som kom, Med fart slängde han upp dörren
till skolrummet. Han hade inte trott att någon var
där. Nu i snövädret hade en versstrof formats i
hans hjärna, och strax hade han rusat hem för att
sätta den på papperet. Med besvikelse i blicken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
