Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r99
stirrade han nu på sin kusin Paula. Han steg i
alla fall in och stängde långsamt dörren efter sig.
Sedan länge hade han märkt Paulas kärlek till
honom. Den hade inte smickrat honom. Han blev
bara retad av att se hennes trogna hundögon
fästade på sig. Han tyckte på sista tiden att hon
ständigt smög runt honom och tigande begärde
något som han ej kunde eller ens hade lust att ge
henne. Och nu förstörde hon därtill hans inspira-
tion.
Utan att göra sig möda att dölja sitt dåliga
humör slängde han sig ned i en av de skamfilade
länstolarna och sträckte ut sina långa ben.
— Jaså, du är här, sade han gäspande.
Paula såg blygt bort till honom, Det lysande
klotet hade slutat att snurra. Hon tyckte att det
fastnat mellan Gotthards hälar som en fotboll. Ja,
till Gotthard kom säkert kärleken närhelst han vin-
kade på den.
— Skall jag gå? mumlade hon och reste sig till
hälften.
— Nej, för all del, sade Gotthard slappt.
Snöflingorna föllo mot rutan. I det skumma
rummet tyckte Paula att Gotthards ansikte fick en
vitglänsande färg. Det sken av det. Hon satt där
orörlig utan att våga störa honom. Hon märkte
inte att han i smyg observerade henne. Plötsligt
satte han sig upp och vände sig otåligt mot henne.
— Varför är du så lik en hund, Paula? frågade
han skrattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
