Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
ödmjukad. Hon hade blivit förskjuten på ett tyd-
ligare sätt än om Gotthard brutalt kastat henne
ifrån sig. Hon torkade sina ögon med en näsduk
som redan var fuktig av tårar. Då hördes åter
steg i trappan, och Peter kom in i rummet. Han
såg sig förvånad omkring.
— Sitta ni här och svärma? sade han muntert,.
Ingen svarade. Paula vände bort ansiktet, för att
han ej skulle se att hon gråtit. Men Peter hade
redan sett det och rynkade barskt ögonbrynen.
Hade den slyngeln Gotthard fått hans Paula att
gråta?
Han lade armen om sin dotters liv och lyfte upp
henne.
— Kom, så ta vi en promenad, Paula, sade han
vänligt. Det är härligt ute i snöfallet, må du tro.
Paula gick nedför trappan med Peters arm om-
kring sig. Där i trappans mörker tryckte hon sig
plötsligt intill honom. Han frågade inte. Han tog
henne under hakan och lyfte hennes ansikte upp
mot sitt.
— Var inte dum nu, Paula, sade han på sitt
pojkaktiga vis och kysste henne hastigt.
Då måste Paula le litet, för att Peter aldrig
skulle få veta hur dum hon varit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
