Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
XVII.
När Frideborg erinrade sig sin barndom, och
hon hade ryck då hon gjorde det och då allt stod
så levande för henne som om det hänt igår, mindes
hon särskilt en liten röd silkesnäsduk.
Näsduken hade hon aldrig haft råd att köpa,
den tiden ägde hon rakt ingenting. Hon hade helt
enkelt stulit näsduken i en fin butik. Hon smuss-
lade den blek av skräck ned i sin lilla ficka och
sprang ut ur försäljningslokalen. Hemkommen
gömde hon den och tog i ensamma stunder fram
den och lät sitt ansikte vila i den. Silket smekte och
upphetsade henne. Hela världen tycktes skimra i
rött, när hon tittade genom sidenet. Sådan önskade
kon då att världen vore: hemlighetsfullt rödglödgad
med en glans av guld. Hon drömde sig promenera
I stora salar prydda med tapeter av vitt siden. I
de blänkande parkettgolven sken återglansen av
ljuskronorna, och tusentals speglar återgåvo bilden
av en liten mörk skönhet.
Men Frideborgs liv var helt annorlunda, så
annorlunda att hon ofta måste dölja sitt ansikte
i den lilla sidenduken för att trolla sig bort till en
annan värld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
