Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
hon nog en liten misstanke om att det var hans
tvillingbror, därför att han.ej betedde sig på samma
sätt som Nikolaus.
Han lärde henne en annan lek. Dessa barn som
inte visste något om kärleken hade dock hört och
sett tillräckligt av de vuxna för att vilja ta efter
dem. Deras åtrå var obehärskad och samtidigt
ovetande om sina uttrycksmedel. Därför trevade de
sig fram så gott de kunde, sökande en kunskap, som
de ej skulle vara i stånd att nå, förrän de blivit
några år äldre.
Att det var något otillåtet och syndigt de före-
togo sig begrepo de gott. Nikodemus och Fride-
borg tryckte sig som små djur emot varandra. De
voro för blyga att ta av sig kläderna. Dessa
första våraftnar voro ju också så kalla. Men innan-
för kläderna hetsades deras kroppar, och nerverna
revos upp. Under deras ögon växte stora blå ringar.
De betraktade varandra som om de först nu fått
syn på varandra. De rullade om i gräset. Doften
av moder jord själv var omkring dem. Så borde de
sjunkit in i jordens sköte och blivit ett med den
groende myllan, innan alltför stor kunskap jagat
dem ut ur detta paradis som ännu var deras.
Snart hade Frideborg både ring på fingret och
ett blixtrande halsband av stenar. Bröderna sneg-
lade förtrytsamt och ändå en smula stolt på dessa
bevis för deras starka känslor som små spirande
män,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
