Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
bort dem dagen efter. Därför förvånade det henne
sedan att Per Sommar, trots sin tydliga motvilja,
samvetsgrant skaffade henne allt det han i ögon-
blickets hänryckning lovat.
Just denna samvetsgrannhet fann hon löjlig, ja
dum, vilket inte hindrade henne att så snart hon
ånyo önskade sig något klä av sig för honom, Hon
beundrade sig själv för att hon vär så duktig och
om sig i denna handel och menade att just det
gjorde saken ursäktlig och anständig, ja till och
med aktningsvärd. För övrigt fann hon nog också
ett retande nöje i denna lek. Den påminde henne
om björkdungen och om Nickarnas barnsliga om-
famningar, som fått henne att känna sig så där
behagligt nödig.
Så kom lysningsdagen. På förmiddagen hade Per
Sommar och Frideborg varit i kyrkan och hört lys-
ningen förkunnas. Per Sommar hade inte sett glad
ut. Han hade sedan lång tid fått en rädsla för
Frideborg som han inte kunde övervinna. Många
gånger hade han på läpparna att säga att det var
bäst att de bröto med varandra. Han fasade för
att få en hustru som i ett nafs skulle göra av med
alla hans pengar. På sitt tröga sätt var han snål,
närig på bönders vis, och han tyckte allt att hon
lättat hans pung på bra mycket pengar. Men han
hade svårt att tala, och så gingo: tillfällena för
honom att få säga sin uppriktiga mening förbi.
Till middagen hade båda Nickarna infunnit sig.
De voro stora välvuxna män nu, med något skryt-
15. — Vv. Krusenstjerna, dv samma blod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
