Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
samt i sitt uppträdande, Tant Boklund hade lagat
kalvstek till middagen, och Per Sommar själv hade
anskaffat madeira. Det var en riktig festmiddag.
I köket sken och blänkte det efter en av fru Bok-
Junds mest energiska rengöringar. Per sade just
ingenting. Desto mera pratade tvillingbröderna.
De hade redan förut fått det intrycket att av Per
Sommar kunde man dra nytta, och de hade också
begärt en del smålån av honom. Nu under mid-
dagen passade de på att framlägga sina egna
affärer och kommo med vänskapsfulla och broder-
liga vinkar om hur Per Sommar nu, när han hörde
till familjen, bäst skulle kunna hjälpa dem.
Fru Boklund såg stolt på sina söner och myste.
Hon ville inte tro att de ämnade lura någon, utan
tyckte endast att de voro klyftiga. Frideborg en-
visades att mitt i köksvärmen sitta med rävboan
om halsen. Då och då lutade hon sig skrattande
mot fästmannen. Håren från boan kittlade hönom
på ett sätt som han nu fann obehagligt och oför-
skämt. Endast typografen såg lika ledsen ut som
Per Sommar, och det verkade som om han önskade
att han åter varit i arbete och stått vid kasten.
— Drick inte så mycket madeira, Frideborg,
varnade Nikolaus, själv uppsluppen och röd av
vinet han förtärt. Minns du hur jag en gång räd-
dade dig från den där gamle människoätaren Aron
Ruda?
Frideborg gav honom lekfullt ett slag av räv-
boan och bad honom tiga. Men Nikolaus berättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
