Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
ligt skicklig dansör. Men han var stel som en pinne,
när han förde den älvlika Frideborg i dansen. När
hon nu inte längre fick några nya grammofon-
skivor, började hön fnissa åt hans dans, och då
blev han stött på henne. Plötsligt kallade han
henne vid de besynnerligaste fula namn. Ord, som
voro underligt lika dem som Frideborg hört under
sin barndoms sammanträffanden med den otäcka
Aron Ruda med de vita mössen, kommo över hans
läppar. Så sutto de där i var sitt hörn och tjurade.
Slutet på historien blev dramatiskt, som allt tyck-
tes bli där lilla Frideborg hade sin hand med.
Advokaten älskade att klä ut Frideborg. Fan
hade en hel packlår full med tyger och små kine-
siska mössor och allsköns lustigheter. En dag hade
han svept Frideborg i ett sidendraperi som med
knapp nöd dolde hennes nakenhet. På hennes huvud
satte han en röd marockansk fez med svart tofs. Hon
såg förtjusande ut så, skimrande av siden, med
tofsen lekfullt slående mot hennes lilla öra. Han
blev förälskad på nytt. Knäböjande i sitt sidendok
fick hon servera honom könjaksgrogg på en silver-
bricka. Han älskade att tänka sig själv som en
mäktig sultan med ett harem av unga knoppande
kvinnor. För tillfället var Frideborg hans älsk-
lingsslavinna. Det låg något av storhetsvansinne
i dessa drömmar. Frideborg tyckte också ibland
att han inte verkade riktigt klok, Han placerade
nu på sitt glesnade hår en liten rund mössa som
hade ett nätverk av guldtrådar över sig. Tillbaka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
