Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
lutad mot sina kuddar njöt han av Frideborgs
rörelser.
Frideborg som hade ett starkt sinne för det löj-
liga, när det gällde andra, hade svårt för att inte
bryta ut i fnitter.
Då öppnades dörren med en liten bestämd knäpp-
ning, och en ståtlig gumma stod plötsligt på trös-
keln. Frideborg for baklänges och var nära att
stjälpa brickän med groggvirket. Hon lyckades
placera den på bordet och sprang bort i ett hörn.
Härifrån iakttog hon med runda ögon den gamla
damen. Hon hade gråsprängt hår och ett fylligt,
rödlätt ansikte. Och detta ansikte var strängt
dömande. Hon betraktade Frideborg och advoka-
ten Mjölstedt.
— Ä, mor, sade advokaten och trevade ofrivilligt
efter den lilla guldnätsprydda mössan. Men den
halkade bara på sned och blev hängande vid örat.
Frideborg frös och darrade i sin tunna dräkt.
— Jag ser att jag kommer olägligt, säde den
gamla frun med obeveklig röst. Du har visst annat
att tänka på, allvarligt arbete, kan jag se.
Advokaten reste sig mödosamt och gick fram
och kysste med en storartad åtbörd sin mors hand.
Då drog hon sig tillbaka, och åter hördes knäpp-
ningen i dörren, när hon stängde den efter sig. De
hörde henne avlägsna sig. Tamburdörren slog
igen,
Men nu vände sig advokaten Mjölstedt vit i
ansiktet mot Frideborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
