Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
katen vredgad, och så släpper Karlsson in sådana
här ... lösaktiga snärtor.
Han pekade darrande av vrede på den arma
Frideborg.
— Nu har Karlsson sett henne, sade Mjölstedt
med högfärdig min. Och nästa gång hejdar Karls-
son henne i porten.
— Skall ske! sade portvakten fryntligt. Bara
advokaten inte tar in henne genom fönstret.
Så var också han försvunnen. Den gamla frun
och portvakten tycktes Frideborg som några un-
derliga marionetter, vilka vid ljudet av advokatens
röst hoppade in och ut ur rummet. Vad menade
han? Ville han bara i ett anfall av galenskap visa
sin makt och förödmjuka henne?
Frideborg var ond på allvar. Hon nästan stud-
sade upp mot Mjölstedt och drog av honom den
löjliga lilla mössan. Den kastade hon på golvet
och trampade på den. Mjölstedt lät det ske. Efter
sitt vredesutbrott sjönk han ihop som en gummi-
docka som blåsts upp alltför hårt.
Frideborg klädde sig med små knyckiga rörelser.
Hon slet och rev i sina kläder. Men när hon stod
där halvklädd, hade Mjölstedt redan repat sig. Han
drog henne intill sig, lade henne resolut över sina
knän, knäppte ned de små vita linnebyxorna, tog
några björkriskvistar ur en vas och gav henne
smäll. Förstummad av häpnad lät Frideborg det
ske. Hon hade inte fått stryk sedan hon var liten.
Hon kunde dock inte låta bli att spritta till under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
