Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
smärtan, men varje gång hon sakta kvidande ryckte
till tycktes det endast öka advokatens nöje. Han
småskrattade belåtet,
— Lillan har varit stygg, mumlade Mjölstedt
med rösten oljig av sinnesrörelse. Nu blir det
smisk på lilla stora stjärten.
Han lät henne slutligen tumla ned på golvet.
Där satt hon med tårarna tillrande nedför kinderna.
Hon klädde sig tigande och sprang på dörren. Ur
portvaktens lucka stack den skevbente glosögde ut
ansiktet och flinade.
Så hade Frideborg ändå inte fått mycket för de
pengar hennes advokat pressat ut av Per Sommar.
När löjtnant Bernard senare gjorde henne
havande och hon kände sig övergiven av alla, hade
hon nog ett tag tänkt vända sig till advokat Mjöl-
stedt, men hon förstod strax att det icke skulle
tjäna mycket till, eftersom pengarna voro förbru-
kade och Mjölstedt säkerligen icke skulle vilja
stöta sig med en fin man som Landborg, som var
något helt annat än en Per Sommar,
Ibland när hon om kvällarna klädde av sig, stan-
nade hon i tankar framför sin spegelbild. Hon be:
undrade sin vackra vita kropp, nu väl vetande vil-
ket njutningens verktyg den var. Hon vände och
vred på sig för att kunna beskåda sig från alla
sidor, Hon höll händerna som skålar fångande de
små runda brösten, så finurligt spetsiga i topparna.
Hon tryckte fingrarna mot skönhetsgroparna i
höfterna. Hon tyckte sig fulländad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
