Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
— Vad är det du pratar? frågade arrendatorn,
som satt vid sin frukost.
— Titta själv!
Han gick långsamt fram till fönstret.
— Det är Agda, sade han förvånad.
Hon gick där smärt och smidig och höll Angela
och Frideborg under armen. Han stod tyst och såg
på dem.
— Hon tycker väl det är bekvämare så där, sade
han till sist,
— Jo, det kan du lita på, skrattade Adéle.
Angela och Frideborg se rent kära ut. Snart
komma de att sitta i knäet på henne. Eller ha henne
i knäet.
Arrendatorn mumlade något otydligt. Han kände
sig dragen till Agda. Hon var behaglig att ha att
göra med. Och hon tycktes älska landet som han
själv gjorde det.
— Hitta nu inte på något nytt att skvallra om,
Adéle, sade han strängt.
— Här behöver man då sannerligen inte hitta
på något, svarade Adéle nästan glättigt. Här hän-
der ju nytt för varje dag. Eka har blivit ett skan-
dalhus, tycker jag.
Arrendatorn brydde sig inte om att svara.
Denna dag togo Agda och Angela en spark-
stötting och foro ut på isen. Frideborg ville inte
följa med. Hon visste att rörelse i friska luften
var önskvärd i hennes tillstånd, men hon satt ändå
helst insvept i den vita sidenschalen framför kakel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
