Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
ugnen och bläddrade i någon illustrerad tidskrift.
Hon betedde sig i själva verket som genomlede
hon en sjukdom. Om morgnarna låg hon så länge
som möjligt, och sedan vilade hon sig spinnande
som en katta hela dagen.
Agda lät Angela sätta sig på sparkstöttingen och
ställde sig själv bakpå. Hon hade en härlig känsla
av frihet och obundenhet. Hon tittade skrattande
ned på sina ben och stötte sparkstöttingen framför
sig så att den tunna snön över isen yrde.
Angela satt och såg framför sig med glittrande
blickar. Himlen välvde sig blå och blank, som
vore den av is, över den tillfrusna sjön. Längst
borta syntes den lilla ön med översnöade träd.
Stränderna kring sjön voro vita också de. Det
gjorde nästan ont i ögonen, när solen sken på allt
detta vita. Luften svepte över hennes ansikte, frisk
av snön och den behagliga kylan. Hennes kinder
blevo röda. Agda lutade sig över henne och rörde
lätt vid hennes panna.
— Har du det bra, Angela? frågade hon med
en ung gosses ömhet, och det lät alldeles som den
gången på soffan.
Och Angela svarade alldeles som då:
— O ja! Underbart.
Härute i naturen kommo de åter så nära varandra.
Deras röster klingade som små muntra klockor. En
bjällra som var fästad framtill på sparkstöttingen
svarade gällt och glatt.
Nu voro de nära ön. Då fingo de se något skutta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
