Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
— Du kunde säkert lyfta mig, sade Angela
leende.
Mitt inne i skogen stannade de. Det var så tyst
där. Snön vilade tätt över mossan och stenarna.
Högt över trädens toppar syntes den isblå himlen.
De stodo stilla. Så betraktade de varandra drö-
jande,
— Om du vore en ung man, skulle jag bestämt
förälska mig i dig, sade Angela djärvt.
Agda tittade ned på sina kvinnligt skeva ben
med de inåtgående knäna i långbyxorna. Hon
kände ändå att hon blivit en annan i den här dräkten.
Hon förstod inte riktigt sig själv. Det var Gusten
som börjat tvinga henne att ibland på kvällarna
ta på sig en smokingkostym. Han hade kallat
henne vid gossnamn och njutit av det. Så små-
ningom hade han stannat vid namnet Sven, Agda
förstod inte själv, hur han hade kommit på det,
men han hade stirrat på henne så underligt då.
Kanske hade han hört henne tala i sömnen någon
gång. Men då hade Agda alltid skämts och blivit
röd av skräck. Det här var något annat.
Hon tog raskt Angelas arm, och de fortsatte
genom skogen. Här var en liten stig upptrampad.
Timmerstockar lågo uppstaplade på flera ställen.
Tydligen hade skogsarbetare förut varit här. Un-
der somliga träd var snön brun av små avplockade
kottår. En ekorre hade hållit sin måltid uppe i
trädet. Men de sågo inte en skymt vare sig av
ekorren eller skogsarbetarna. De voro ensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
