Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Då fingo de höra att arrendatorn skulle in till
staden just den dagen. Frideborgs ansikte ljus-
nade. Med honom kunde hon göra sällskap, och
han ville nog vara snäll att följa henne till lasa-
rettet, när de kommit fram.
Det var en strålande Frideborg som en stund
senare steg ut på trappan. Arrendatorn körde fram
med släden, och hon satte sig triumferande vid hans
sida,
De körde tysta vägen till stationen. Frideborg
sneglade i smyg på Tord Holmström. Hon tyckte
han såg trevlig ut. Han förde sig väl och var inte
alltför tafatt. Det ljusa håret låg i en våg fram
över pannan. De blå ögonen med deras bekymrade
blick hade för Frideborg något intagande. Hon
vär ju själv så mörk och hade därför alltid haft
särskild dragning till blonda män.
— Är Petra mycket dålig? frågade han.
Frideborg tyckte det lät underligt att han sade
»sPetra». Han var ju i alla fall bara arrendator
på gården.
— Äsch, det är ingenting, log Frideborg. Frö-
ken von Pahlen är så ömtålig äv sig.
Hon sade det i vårdslös ton, men han ryckte till
för detta tillrättavisände »fröken von Pahlen». Som
om han sett henne för första gången granskade han
nu i sin tur henne.
Hon vill anvisa mig min rätta plats, tänkte han
mot sin vilja road. Och hon har själv varit husa
hos kanslirådets!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
