Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
verkligen kunde vara Johans dotter, Sara hade
omsider också fått del av hela historien om zigena-
ren och fru Laura och om Rosita deras dotter.
Men i sin hjärna blandade hon då ihop alltsam-
mans och mumlade något om att Frideborg måste
vara dotter till zigenaren. Då blev Frideborg för-
argad och sade att zigenare voro dåliga människor
och fula.
— Och jag är inte fal, sade Frideborg och
svängde på sig.
— Är du inte ful, din svarting där? grumsade
då Sära.
Hon hade vuxit upp i en tid då man inte skämde
bort ungdomarna, Frideborg skulle bara inte in-
billa sig att hon var så fager. Men när Frideborg
lekfullt lade sina ärmar om Saras hals och hon
med huvudet på sned och med smältande ögon såg
på henne, veknade den torra lilla gumman.
Hon kallade Frideborg du liksom hon sagt du
och Johan till Johan von Pahlen. För henne voro
alla barnungar, Men att hennes Johan skulle ha
åstadkommit en dotter, var för Sara fortfarande
något alltför otroligt. Hon talade gärna om Johan
för Frideborg som blott förstrött lyssnade till
pratet. Sara inpräntade hos Frideborg med all-
varlig min och tusen rynkor i sitt gula ansikte att
Johan varit en mycket klok man,
— Somliga och mest hans svåger den där otäcka,
giriga major Carl Fredrik Ehrencreutz, sade hon,
ville ha honom förklarad tokig, men det skall Fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
