Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
deborg inte tro på att han var. Han var klokare
än de flesta. Och han älskade blommor och djur
på ett alldeles särskilt sätt.
Frideborg sade skrattande att hon själv tydligen
hade ärvt sin fars förstånd, Men då gav Sara henne
många små finurliga blickar och skakade på huvu-
det som om hon menat att det inte kunde vara så
helt med det och att där blev hon nog mycket efter
— i det som i arbetet. Johan hade varit flink och
händig med allt. Hon ville gärna att Frideborg
också skulle arbeta, hjälpa till i hushållet eller sy
som Agda. Agda hade vunnit hennes fullständiga
gillande genom sin oavlåtliga flit, men Frideborg
ville inte ha någon sysselsättning.
— Jag behöver det inte längre. Jag har sanner-
ligen fått arbeta tillräckligt i min dar, sade hon
och sträckte lättjefullt på sig.
— Fåfäng gå lärer mycket ont, svarade Sara
kvickt. :
— Hur skall man kunna lära sig något ont här
på Eka? frågade Frideborg naivt. Det skulle jag
bra gärna vilja veta.
Men kläderna till det lilla barnet, hur skulle det
gå med dem?
Då sprang Frideborg efter tyg som hon fått av
Angela och kom med famnen full av linne ned till
Sära,
— Sara kan hjälpa mig, sade hon på sitt bön-
fallande sätt som var så svårt för Sara att motstå.
Och så kom det sig att den lilla förtorkade gum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
