Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Det var många som dessa strålande solskens-
dagar tittade in till den arbetsamma Sara. Angela
och Agda höllo av gumman. Det var en sällsam
frid där inne i rummet med de gamla stoppade
möblerna. Man drog efter andan och fick bröstet
fyllt av denna ljusa frid.
Angela, som mindes Sara som en liten sträng
gumma alltid i hälarna på Johan och med förma-
ningar bubblande från läpparna, var glad åt att
hon äntligen tycktes ha slagit sig till ro, Angela
visste ju inte om alla de små brickor med mjölk-
glas och smörgåsar Sara satt in till Johan von
Pahlen för att han skulle kunna stilla sin glupska
hunger mellan de rikliga måltiderna. Hon hade
varit en mor för honom alldeles som om hon själv
bragt honom till världen, Johan hade ibland knor-
rat över denna ständiga tillsyn, och den sista dagen
av sitt liv hade han plötsligt fått upp ögonen för
att han alltför länge behandlats som ett barn som
aldrig skulle kunna bli vuxet, men även han hade
kanske känt den frid som fanns i hans stuga, den
frid som var gamla Saras.
Denna vinter steg den upp över Ekas gård, en
vit fågel som varsamt och moderligt ville täcka
alla ungar under sina vingar, Den kämpade med
oron i deras hjärtan och vakade över deras dröm-
mar, Men helt kunde den ändå inte få insteg på
Eka. Till det fanns det väl för många viljor där.
Petra såg med ängslan Angelas och Agdas
växande förtrolighet. Skulle hon på detta sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
