Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
på knä och grävde ivrigt i snön. Hon blev för-
tjust som över ett under, när hon då under snön
tätt intill marken kunde upptäcka några små läder-
artade blåsippsblad som där sökte hålla sig varma.
— Snart ha vi blåsippor, sade hon,
Och då sågo de för sig backar med blåsippor
som badade i solen. Angela visade var blåsipps-
ställena voro belägna, och de funno det rörande
att här under snön försiggick ett hemligt arbete
som förberedde vårens skönhet. De tyckte sig höra
fröna gro i jorden, De trampade så lätt på marken
därför att de visste att de gingo över en groende
växande värld som deras ögon icke kunde se. Den
fanns där, och den fanns också inom dem. Också
inom dem växte ett hemligt liv som månad efter
månad blev större och starkare.
De hade en blid och ljuvlig känsla av att de
hörde samman med denna natur. De voro själva
naturmakter. Och de väntade på den stundande
våren med hemlig och hänryckt bävan som man
väntar på något förlösande.
Men de voro ju redan förlösta. De hade funnit
en kärlek som, ännu så länge åtminstone, tycktes
tillfredsställa alla deras krav. Trodde de då att
denna deras kärlek skulle stegras till det yttersta,
när vårens blommor började titta upp ur marken
och snön smälte i floder och sjöns is brast med ett
klingande som av klockor? För dem var det ju
redan pingst, hänryckningens tid. De hade inte så
mycket att säga varandra, I intellektuellt avseende
20, — v. Krusenstjerna, Av samma blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
