Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
stod ju Angela högre än Agda, vilkens alla förnim-
melser tycktes komma från hennes känslor och
hjärta. Men var det egentligen något företräde?
Var icke allt, som det var något värde med, känslor
och hjärta? De hörde samman på ett sällsamt sätt,
som blommor, som träd som finna sig växande tätt
intill varandra så att blad och grenverk flätas sam-
man. I deras hemliga värld fanns inte längre plats
för några män, Naturen hade givmilt och slösande
fyllt det tomrum som männen lämnat efter sig i
deras liv. När Angela en dag åter fått ett brev
från Thomas Meller, hade hon sett på det, visser-
ligen med ett litet sting av smärta, men hon hade
sänt tillbaka det oöppnat. Hans bild, hans förr så
älskade bild, bleknade för var dag som gick. Och
Agda gjorde sig inte längre några stora samvets-
kval för Gusten Värnamo af Sauss” skull, Ibland
undrade hon väl ändå, varför han inte lät höra av
sig. Men så tänkte hon inte heller längre på det.
Efter den där omfamningen uppe i Angelas rum
sökte inte Angela och Agda sådana starka sensa-
tioner mera. En gång i ett plötsligt rus hade de
prövat varandras krafter. Denna omfamning, som
borde kommit först i ett senare skede av förälskel-
sen, om den över huvud borde ha kommit, hade de
tagit ut i den stunden, drivna av impulser som varit
starkare än de. Nu njöto de av att långsamt och
så småningom börja om från början.
Snuddade deras händer vid varandra, gingo
rädda och lyckliga ilningar igenom dem, Berörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
