Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
men, och den kunde väl även söka mätta sin lystnad
med rena inbillningar. Och Petra förmådde inte
heller besluta sig för att förkasta eller fördöma Agda.
Hon mindes väl hennes stillsamma och blida väsen.
Sådan hade hon fortfarande varit, när hon först, och
inte för så längesedan, kommit till Eka. Hur kunde
hon då så snabbt förändrat sig? Eller fanns grodden
till denna nya gossevarelse inom henne redan sedan
länge och hade det bara fordrats Angelas närhet
för att grodden skulle skjuta upp? För Angela
måste hon vara oemotståndlig. Ja, hon var det
med sina förföriskt svängda höfter och sina veka
ben med de runda vällustiga knäskålarna som
tycktes vilja kyssa varandra. Hur långt hade dessa
unga kvinnor gått i sin kärlek? Hur vågade Petra
ens tänka att de gått längre än vad som betrak-
tades som tillåtligt? Var inte hennes fantasi så
uppjagad att hon såg syner?
Men slöt hon ögonen för all denna vita snö
glödde det rött innanför ögonlocken. Hon såg
Agda och Angela tillsammans i ett rum som hon
aldrig förut varit i. Det var behängt med purpur-
draperier, De föllo som en ström av blod ned från
väggar och tak, dränkande rummet. Det var som
att befinna sig inne i ett sjukligt förstorat hjärta.
Mitt i rummet stod en enda möbel, en jättesäng,
också den överdragen med denna olycksbådande
purpurfärg — passionens färg, också den otillåtna
och hemliga kärlekens färg, brottets och blodets
färg, mordets och den under banemannens spasm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
