Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
döende oskuldens färg. Men i allt detta röda lyste
två nakna kroppar som två vita liljor. Och doften
från Angelas och Agdas förenade kroppar steg upp
och fyllde hela rummet.
Men fastän kropparna liknade vita liljor var
doften nejlikans starkt kryddade bittra doft.
Petra såg hur Agda och Angela omfamnade var-
andra, hur deras munnar sökte varandra, deras
sköten trycktes emot varandra. En oändlig om-
famning, omättlig, evig — därför att den inte
kunde skänka någon verklig tillfredsställelse. Ingen
kvinna kan i längden helt tillfredsställa den andra.
De hungra. De törsta. Och de skänka varandra
endast små pärlande droppar, sådana som man
ser stänka upp och yra omkring i ett champagne-
glas.
Petra öppnade förvirrad ögon som voro fyllda
med tårar. Var fanns detta rum? Kanske Eka ändå
rymde det? Kanske att en dörr, en hemlig dörr, vit
i sin oskuldsfulla och förrädiska enfald, hittills
stått låst och nu öppnats av Agda och Angela.
Och ensamheten var åter över henne. Det hade
varit ljuvt att vara erisam tillsammans med Angela.
De hade inbillat sig leva på en ö, kanske Angelas
lilla förtrollade ö ute i sjön, och inga andra män-
niskor hade kunnat tränga sig in på detta fridlysta
område. Nu hade ön plötsligt flutit in mot land.
Och med ens var den fylld av obehöriga som stötte
emot dem, Och en av dessa obehöriga hade ryckt
åt sig Angela och lämnat Petra ensam, ty alla dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
