Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
sig där. Han smekte henne över skuldrorna i det
han såg rätt framför sig, Han vågade inte ens
se på henne, rädd att hon då skulle vakna.
— Tord, mumlade Petra med en liten flickas
sömniga röst. Å, jag fryser.
Han viskade något ohörbart: Hans strupe var
sammansnörd. Kanske var det bäst så, också hans
röst skulle kunnat väcka henne.
Plötsligt lade hon sina läppar mot hans. Hennes
ögonlock voro slutna över hennes egen gåta. Ögon-
fransarna darrade till mot hennes kind.
Tord var nära att brista i gråt. Flans forna
Petra var här igen som hade hon aldrig försvun-
nit. Hans läppar rörde sig mot hennes mun. De
skulle ha velat lägga sig till ro där. Med sina
läppar mot Petras tyckte han att allt annat svann
bort som i en tät dimma. Denna sekund var hans.
Adéle fanns inte. Hennes hesa viskande röst måste
ha tystnat för alltid. Vilken ro! Vilken ljus ro!
Så måste det kännas att ha nått den himmel man
under år har längtat efter.
Han såg inte att Petra långsamt öppnat ögo-
nen. Hon vaknade nu. Hon fann sig så nära ett
ansikte som var henne välbekant, men ändå på ett
besynnerligt sätt främmande liksom man kan tycka
att ett landskap man för åratal sedan sett och älskat
är främmande för en, när man kommer tillbaka
till det. Sakta drog hon sig ifrån honom, Så hade
de en gång kysst varandra, och det hade varit en
fröjd. Nu betraktade hon grubblande det redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
