Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
vetet sökte hon muta ödet som satt på lur i Tords
starka fingrar. Hon slutade upp med att laga små
läckra rätter i hemlighet åt sig själv. Kanske var
det också därför hon nu magrade så fasansfullt.
Hon bemödade sig om att duka till måltiderna fint
och vackert, och hon dammade omsorgsfullt rum-
men. Hennes röst höjdes inte längre i ilskna pro-
tester mot vad Tord sade eller tyckte.
Denna nya ödmjuka Adéle som satt och plirande
såg på hans händer vid bordet, färdig att rusa upp
om han önskade något, blev Tord ännu mera vidrig
än den gamla Adéle. Han trodde att hon anade
vad han gick med för tankar och därför sökte
ändra sig — bli god. Och det egendomliga var,
att allt detta uppmärksamma tjänande verkligen
fick något inom Adéle att växa upp. Å, en liten
förkrympt godhetens blomma, som grott i en käl-
lare och därför blivit utan färg och form. Men den
fanns där. Den till och med hade förmåga att för
en stund jaga bort skräcken. Då steg det tårar
upp i Adéles ögon och hon kände något varmt och
gott inom sig, som hon aldrig vetat om. Det är
inte omöjligt att hon skulle kunnat bli en annan
människa, om hon blott fått tid på sig. Men hennes
tid var redan ute.
Tord väntade nu bara på ett tillfälle att få göra
slut på henne; När han vaknade om morgnarna
frågade han sig:
— Skall det ske idag?
Men varje dag gick som vanligt, Om kvällarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
