Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
De sågo på varandra och på Adéle, Slutligen
gingo de i en lång rad efter varandra in i arren-
datorsbostaden. Adéle slog igen dörren med en
triumferande blick på Tord.
Då steg Tord upp på glasverandan och knackade
på dörren. Petra som sett att gården blivit tom
öppnade. Han steg in, och Petra gick före honom
genom salen till salongen. Där voro Frideborg,
Agda och Angela. Frideborg hade, då hon sett
herrarna komma, rusat upp och bytt klänning. Hon
hade nu sin granna röda sidenklänning på sig och
stod framför spegeln och ordnade vecken. När
arrendatorn kom in, vände hon litet på huvudet
och gav honom en kisande blick. Agda satt med
nedböjt huvud och grät. Tårarna droppade på ett
tröstlöst sätt utför hennes kinder. Också hon hade
hunnit byta ut sin pojkkostym mot en enkel svart
klänning, som nästan såg ut som en sådan tjänst-
flickor bruka begagna, då de passa upp. Det var
som om åsynen av hennes man fått henne att lägga
bort sitt pojkaktiga väsen på samma gång som
kostymen, Hennes armar lågo trötta och viljelösa
i knäet. Angela såg ängslig ut. Hon var vit i
ansiktet och stirrade, som arrendatorn tyckte,
med ett uttryck av misstrogen förvåning på
Agda.
— Ni ha stängt dem ute, sade arrendatorn mitt
i den tystnad som härskade.
— Jag vill inte ha hit dem, sade Petra och höjde
huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
