Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
Arrendatorn hade aldrig sett den milda Petra
ond, Hennes ögon blixtrade. Hon bet sig oupp-
hörligt i sin fasta lilla underläpp.
Frideborg fortsatte att spegla sig.
— Det här kommer att göra dem gott, fnittrade
hon obehärskat. De sågo väl förtjusande ut där de
stodo på gården? Så hjälplösa utan sina fruar,
stackare.
— Jag tycker inte det här är något att skämta
med, sade Petra häftigt.
Frideborg vimsade bara litet med huvudet,
— Jag kom in för att höra, om det var något
jag kunde hjälpa till med, sade arrendatorn lång-
samt. Ni kunna ju heller inte sitta inlåsta här
för deras skull.
— Var äro de nu då? frågade Petra.
Arrendatorn blev röd i ansiktet.
— Adéle tog in dem till sig, sade han.
Äter fnittrade Frideborg:
— Adéle får skojigt!
— Adéle, sade Petra.
Det blev tyst igen. Man hörde endast Agdas
snyftningar. Arrendatorn såg från den ena till den
andra. Han kände nu väl till Agdas och Fride-
borgs historia. Petra hade själv talat om den för
honom, och Frideborg hade den där aftonen på
hotellet varit uppfylld av den. Han tyckte som
Petra att det var bäst att utestänga deras män —
sådana män. De skulle bara kunna komma ont
åstad. Ännu voro de ju inte alls skilda, men nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
