Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
för varandra. De rodnade och vände bort ansiktena
igen,
Plötsligt stod någon i dörren. De hade inte hört
några steg. Det var Stellan. Hans stora huvud
vickade av och an. Ögonen stodo på skaft. Det
första han säde var:
— Fy på dig, lilla Angela, så du ser ut! Att du
inte skäms! Det är ju inte rätt! Du har ju ingen
man!
Han var så förvånad och samtidigt så indignerad
över att Angela också väntade en liten att han
glömde sitt ärende. De andra hade kommit överens
om att skicka över Stellan såsom varande den när-
maste släktingen för att underhandla. Och nu stod
han här på tröskeln och såg enfaldig ut.
Petra gick uppretad emot honom.
— Vad har du här att göra? sade hon hätskt.
Han bara skakade på det stora tomma huvudet
och upprepade:
— Det är inte rätt! Angela har ju ingen man!
Det är inte rätt!
Så fick han syn på Frideborg, och då brast han
i skratt.
— Så du styrt ut dig, fnissade han.
Frideborg blev eldrödare än klänningen hon bar.
— Kom inte hit och stör oss, sade hon och lade
huvudet på sned. Vi ha det så härligt här för oss
själva på vårt gamla Eka.
Och när hon sade det, tyckte sig Frideborg med
ens förstå att hon redan var så fäst vid Eka att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
