Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
gon skyldighet att ta emot dem hos sig hade natur-
ligtvis inte Petra.
— Varför gråter Agda? frågade Petra plöts-
ligt nästan nyfiket.
Hon kunde inte förstå det. Agda och Angela —
de älskade ju varandra. Och här satt nu Agda och
”snyftade så förtvivlat, därför att hon nyss fått se
en skymt av sin man, Petra hade mest lust att
låta både Frideborg och Agda gå ut och sedan
fara med sina män — om de nu ville det. Men
ingen av dem hade yttrat någon önskan i den
vägen. Det var i själva verket Frideborg som med
ett skratt vridit dörren i lås. Före de nu, skulle
det för Petra åter bli frid på Eka. Hon skulle änt-
ligen igen bli ensam med Angela. Men fastän hon
kände detta, kämpade hon ändå och det för Angelas
skull. Hon hade sett en verklig ångest nyss
i Angelas ögon för att Agda nu skulle glida
undan. Och den där blicken kunde Petra ändå
inte motstå, fastän den höll på att göra henne
tokig.
— Det är väl för att jag har samvetskval, sade
Agda sakta.
Frideborg vände sig om, en smula ovigt genom
grossessen — eljes skulle hon ha gjort det pil-
snabbt. Så stor var hennes förundran.
— Samvetskval — för de där! sade hon förakt-
fullt.
Men Agda såg på Angela. Och de tänkte i det
ögonblicket på samma sak: att de glömt allting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
