Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
Men Kiss Nilsson fick en plötslig längtan efter
luft.
— Vi kunde väl få åka en liten tur? tiggde han.
Det är härligt att fara i släde.
Gotthard gav honom en granskande blick. Kiss
hade stigit upp. Han stod elegant lutad mot sin
stol. Den ena foten i skinande lacksko hade han
skjutit framför den andra. En ljusblå silkesstrumpa
skymtade. Hans halsduk hade samma lena ljusblå
färg som strumpan.
— Ja, följ bara med, sade Gotthard nonchalant.
Han gjorde inom sig narr av dem allesammans,
Redan gladde han sig åt hur han och Edla skulle
skämta om dem, Men allra mest gladde han sig åt
den förvärvade hundralappen,
Nu måste de andra uppför trapporna efter sina
ytterkläder och pälsar. Gotthard och Edla stodo
kvar nere i matsalen och lyssnade till Kiss Nils-
sons kvittrande och läspande röst, som hördes över
de andras,
— Jag tar pälsen, pep han i diskant.
Det var som om en hop pensionsflickor rusat
sin väg.
Men Gotthard undrade litet över det där Stellan
sagt om hans morbror Jacob, och ännu mer undrade
han över att han själv kände på sig att det för-
modligen var sant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
