Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
XXVIIL
Gotthard hade redan tagit fatt i tömmarna, när
de äntligen kommo ner. Gästgivaren hade kommit
ut på trappan och stod där betänksamt och sög på
sin pipa:
— Jag stänger inte dörren, sade han sävligt.
Herrarna kunna komma in mitt i natten, om så
är, Här i trakten ha vi inte krig, ännu åtminstone,
så man behöver inte vara rädd för slödder och
tjuvar, om man inte själv ger sig i lag med dem.
Och som om han varit rädd att hans under-
mening genast skulle vara tydlig för alla, kikade
han ett tag upp till stjärnorna och konstaterade att
natten skulle bli klar.
Edla satte sig med Gotthard på baksätet av slä-
den. De andra trängde in sig framtill. Lille Elias
hamnade i knäet på greve Gusten. Gusten lade
armarna kärvänligt om honom. Han hade blivit
upplivad av vinet, och hans ansikte lyste rött i ske-
net från den lilla lyktan över gästgivargårdens
port. Men innan de foro därifrån hade den spar-
samme gästgivargubben släckt sin lykta, och nu
varsnade de endast framför sig den vita snön och
ett par hjulspår, som sågo ut som svarta sorgband.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
