Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Under milda protester makade de sig motvilligt ur
släden.
— Godnatt då, hördes det från Gotthard och
Edla.
Det lät nästan som om de skrattat i mjugg. En
klatseh med piskan, och släde och häst voro för-
svunna i mörkret.
Där stodo nu de fyra övergivna mitt på lands-
vägen. De huttrade efter att ha suttit så varmt och
ombonat i släden under fällen.
— Det där var fult av Gotthard, sade Stellan
förargad. Och han tog grymt betalt för vinet.
Ingen av dem vär vän ätt ta sig fram på öde
vägar en vinternatt som denna. De blickade bleka
i synen på varandra, Slutligen togo de varandra
under armarna och började gå tillbaka i bredd på
landsvägen.
Tystnad, Tystnad runt omkring dem. Att det
fanns något så tyngande, tröstlöst tyst! Bara deras
steg hördes så löjligt och skrämmande högt. En
svart gren som fallit över vägen skyggade de för
som hästar.
— Den ser ut som ett lik, sade Kiss oroligt.
— Ett lik är något vackert, sade då lille Elias
med tillgjort drömmande röst. Jag har sett ett en
gång. Naglarna voro violetta. Det såg så vackert
ut mot de vaxbleka händerna, Du skulle nog kunna
måla ett fint lik, Kiss, sökte han smickra.
— Äsch, tyst då, skrek Kiss. Och i mörkret lät
hans röst som en ugglas ängsliga skrik.
23. — Vv. Krusenstjerna, Av samma blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
