Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
De foro samman mot varandra och höggo tag
i varandra. Ack, dessa små rädda vänner! De be-
hövde en storstads röster omkring sig. De be-
hövde en spårvagn som pinglade eller en bil med
skinande lyktor som tutade. Naturens tystnad var
för dem outsägligt skrämmande, Skogen på ena
sidan av vägen var en jättelik svart massa som
hotade att falla över dem. Den vida sträckan av
åkrar och ängär på andra sidan, som skim-
rade svagt vit under stjärnorna, var för änd-
lös, för gränslös för dem. Den gav hjärtana
ångest.
Funno de då inte något skydd av varandras när-
het? Greven gick i mitten, omgiven av Kiss och
lille Elias. Stellan hade det obehaget att gå ytterst
på vägkanten åt diket och slätten till. Det drog
där, klagade han. Ja, det drog! Natten och en-
samheten kastade sina kyliga pustar i hans skära
fina ansikte. Natten har ingen förskoning med
sådana små käril som Stellan vön Pahlen. Hans
själ blev ett enda darrande kaos av rädsla och
virriga tankar. Det spökade över åkrar och ängar.
Han tryckte sig tätt intill Elias Vanselin och med-
delade sin rädsla åt denne, som förut skälvde som
ett löv. Natten ute i naturen var över dem, och
natten för sådana som de här måste tillbringas
innanför fyra väggar i rum söm lysa behagligt och
dämpat av elektriska lampor med skärmar på. Om
man nu är vaken! För dem var natten den tid
på dygnet, då kropparna vilja ha sitt. Då tränger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
