Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
der. Det bultade vid hans tinningar. I hans örön
klämtade en stark klockklang. Var det inte hans
far som skötte klockorna? Jo visst. Själv satt han
i kyrktrappan och såg den stora kläppen svänga
över sitt huvud. Klockans ljud rann ut över en
söndagsstilla nejd. Så tydligt såg han allt för sig
att han märkte hacken efter stövlar på de nötta
trappstegen upp till tornet,
Men något var galet. Allt var inte som det
brukade vara. Då tyckte han när han blickade om-
kring sig, där han satt på översta trappsteget, att
han märkte att ingen hade öppnat luckorna. Det
var skumt omkring honom, fuktigt och skumt och
luktade på ett obeskrivligt sätt av råttor.
Men klockorna svängde med hårda dunsar mot de
stängda träluckorna. Och fastän det var skumt såg
han tydligt kläppen röra sig och även de där hacken
efter stövlar i trappan. Det var så besynnerligt.
Klockorna komma att slå ut luckorna, tänkte
han och väntade på det sista slaget.
Sin far såg han inte. Och ändå svingades kloc-
korna från det darrande tjocka repet med samma
kraft som sedvanligt. Nu brusto luckorna med ett
dån som var starkare än till och med klockornas
ljud. Det var som om en kanon lossats av bakom
hans öron. Det sprängde i dem. Men så var det
ju också krig i världen. Där Tord satt så vid
salsbordet i arrendatorsbostaden, blandade han på
ett sällsamt vis samman de krig han skådat på de
färglagda planscherna i böckerna han läst med sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
