Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
diken, Dess släta ytor vidder som man skulle bli
trött om man försökte vandra över. Dess finger-
toppar voro berg och naglarna blanka små sjöar.
Ja, hans mors hand var ett landskap. Blodet som
rann igenom handen gjorde landskapet levande.
Och nu var han inne i sin mors hand, Så liten var
han då, att han rymdes där? Men den var ju väldig!
Nu stoppade hon honom varsamt ner i sin stora
korg. Och nu först var det riktigt besynnerligt:
Han rymdes i sin mors hand; Han rymdes i sin
mors korg! Till sist hade hon likväl fångat honom.
Hur han än häde sprungit undan för henne!
I den stora korgen var det mjukt och gott att
vila. Det var kanske som att åter vila inne i en
kvinnas sköte. Han glömde strax Petra von Pahlen.
Han glömde Adéle Silfverstjerna som låg utsträckt
död i förstugan. Men han mindes den härliga vita
rymden och det sköna landskapet som hade detta varit
det viktigaste av allt i hans liv. Han hörde en röst
sakta gnola. En melodi utan ord, ett milt sjungande
som av gungande vågor. Han måste gnola med,
Då tyckte han att hans mors och hans egen röst
förenades, sjönko tillsammans i en enda gungande
våg som fick själva rymden att darra.
Då slöt han belåten sina ögon och blev ingen-
ting. En smältande, sakta avtynande massa i
moderns korg, snart ett fjun som ingen tyngd hade
i den vida vita rymden.
Tord sov gott hela natten med sitt huvud lutat
mot salsbordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
