Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
XXIX.
Hur kan en morgon begynna med ett så under-
bart skimmer, hur kan luften ljusna och rodna av
glädje genomilad av solens första strålar, när en
kvinna mördats under den natt som gått och ligger
död i ett stängt och tyst hus? Varför är naturen
så oberörd av oss människor, när vi själva släckas
och tändas, bli lyckliga eller sorgsna, allt efter det
ansikte naturen håller fram för oss?
Tord hade öppnat dörren till arrendatorsbosta-
den, försiktigt slutit den igen efter sig och stod nu
ute på förstugans trappa och blickade dröjande om-
kring sig. Ännu hade ingen vaknat på herrgår-
den, Rullgardinerna voro nere för alla fönster
i övre våningen. Där innanför sovo Petra och
Angela, Agda och Frideborg: han skulle visst inte
störa dem med sitt. I ladugården hade man väl
för länge sen börjat mjölkningen, Han tyckte sig
ända hit kunna höra det malande ljudet, då korna
långsamt och förnöjsamt tuggade, gnidande sina
starka käkar mot varandra.
Solen gick upp. Nyss hade han varit nära att
stupa över det röda draperiet i förstugan och över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
