Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
ögon tittat fram. Sjön var full av sådana ögon.
Tord tyckte då att sjön log. Den lilla ön vinkade
åt honom där bortifrån.
Nu stack solens gula skiva upp över skogen.
Grantopparna blevo röda. Lätta skyar fingo stänk
av rött och seglade stolta fram över den klarnande
himlen, som ännu var svagt blå och tycktes långt
borta. Nu kom solen helt upp, och den var blän-
dande. Gårdsplanen sken av den. Träden vände sina
trötta lemmar mot den. Skorstenarna på Eka gård
blänkte svarta. En skara kråkor lyfte sina ruggiga
vingar och fyllde luften med ett olycksbådande ljud.
De flögo bort med de sista skuggor natten ännu
hade kvar. Så var allt åter lugnt, klart och så out-
sägligt fridfullt. Arrendatorn vilade i denna frid.
Han sträckte ut händerna, och det var som om han
rörde vid den. Han badade i solskenet. Ögonen voro
lycksaligt slutna, Det var hans sista morgon på
Eka.
Äntligen flyttade han på sig. Han gick fram till
den runda gröna vattentunnan. Det var litet vat-
ten i den med en tunn isskorpa över. Då tog han
en sten och kastade mot isen. Den sprack med ett
klingande ljud av metall. Var det icke som om en
klocka ringt? Han doppade ned sina händer i det
iskalla vattnet. När han lyfte dem igen, runno
klara droppar utefter dem och bildade svarta små
prickar i snön omkring hans fötter. Så hade han
stått och doppat sina händer i vattentunnan en gång
i höstas, då Petra kommit fram till honom. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
