Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
armarna sträcktes krampaktigt ut. Barnet rörde sig
inne i henne. Vände det på sig? Sträckte också det
ut små domnade armar och ben? Hade det kanske
sovit gott som hon under den långa natten? Men
inom henne var ju alltid mörker. Den lilla sov väl
en enda lång natt som räckte nio månader. Ett
leende kom i Angelas mungipor. Så stönade hon
svagt. Det kändes som barnet sparkat mot hennes
bukvägg med små hårda och kraftiga hälar. Det
gjorde ont. Hon vred sig på sidan. Men det
hjälpte inte, Den lilla otäcka ungen fortsatte sin
morgonpigga lek.
Angela orkade inte stiga upp. Hon log inte
längre. Det gjorde ont som om det där levande
inom henne höll på att slå henne i bitar. Hon för-
sökte sluta ögonen och somna om. Men det var
omöjligt. Det var besynnerligt att inte ha någon
mäkt över sin egen kropp, När hon för tvenne
månader sedan för första gången känt barnet röra
sig inom henne, hade hon varit överlycklig, häpen
som inför ett under. Men en sak som ofta upp-
repar sig blir ju inte längre något under. Den kan
bli tröttsam.
Angela hörde inte att Agda kom in i rummet.
Inte förrän rullgardinen med en smäll farit i luften,
öppnade hon plågad ögonen och fann Agda, en ung
pojke, sitta och dingla med benen på hennes säng-
kant.
— God morgon, Angela, sade Agda glatt.
Morgonens friska luft var omkring henne. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
