Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
hade snö på skorna. Ögonen blänkte. Hennes hand,
då hon nu strök den över Angelas panna och kind,
var kall som is. Angela drog sig undan en smula.
— Hur är det, Angela? frågade Agda leende.
— ÅÄ, barnet — det för ett sådant liv, svarade
Angela trött och utan att besvara leendet.
— Du må tro det är en härlig dag, pratade Agda
på. Jag var nere hos hönsen. De äro också litet
morgonsömniga, som du, Angela. De äro ljumma
under vingarna och blinka mot en. Men de ha
värpt. Se här!
Och Agda öppnade handen och visade ett par ägg
hon hade med sig.
— Lägg dem där på bordet, säde Angela.
Hon brydde sig inte om äggen. Tanken på att
äta dem sedan till frukosten, kokta eller stekta, gav
henne äckel. Agda böjde sig framåt och fattade
med armen om Angela. Hon ville kyssa henne. Men
för första gången vred sig Angela otåligt undan.
Hon orkade inte kyssas. Hon längtade inte efter
smekningar. Hennes kropp var i uppror, emedan
ett barn rörde sig inom den.
Agdas ögon blevo ännu svartare än de brukade
vara. Slappt lossade hon sin arm och drog bort den.
— Du vill inte, Angela? sade hon undrande och
sårad.
— Jag är trött, mumlade Angela.
Men Agda förstod henne inte. Hon hade ju själv
ännu inte känt sitt barn röra sig inom henne. Mor-
gonens skönhet som hon nyss så innerligt upplevat
25. — v. Krusenstjerna, Av samma blod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
