Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
ville slockna, därför att Angela inte tryckte sin
mun mot hennes. Hon hade hållit sina läppar i
beredskap för denna kyss. Det var som om hon
likt en blomma bevarat den tidiga dagens dagg
kvar på dem och nu väntat att Angela skulle dricka
in den i sin kyss.
Men i detta ögonblick kände Angela ingenting
för Agda. Hon betraktade henne med en främman-
de och litet missnöjt trumpen blick som om denna
unga kvinna i pojkkläder varit henne helt och hållet
obekant. När hennes sinnen inte orkade flyga till
mötes, emedan de voro upptagna av annat, tycktes
hon också vara tom på kärlek.
Vad ha vi gjort, hon och jag? tänkte hon miss-
belåtet. Jag har legat i hennes armar, vi ha tryckt
munnarna mot varandra, våra kroppar ha smekt
varandra. Vad var det för en besynnerlig lek?
Agda satt alltjämt kvar på sängkanten. Hon
kunde inte förmå sig till att gå sin väg. Oroligt
betraktade hon Angelas ansikte som hoppades hon
ändå till sist spåra en ljusning i det. Men Angela
hölls fast i ett krampaktigt tag av det lilla stor-
mande barnet. Hon ryckte till, då det rörde sig
alltför häftigt. Hon bet sig i läpparna — dessa
läppar som skulle kysst Agda:
— Ja adjö då, sade Agda och reste sig långsamt,
i det sista spanande efter en glimt av ömhet och
värme,
Angela mumlade något. Då gick Agda in till sig.
Men knappt hade Agda gått, förrän tyngden kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
